,

Här kommer ett inlägg om mitt (nuvarande) favoritband. Jag känner att de är värda det, plus att jag har ganska mycket slut på inspiration för tillfället. Jag känner mig kreativ, men jag vet inte var jag ska göra av kreativiteten. Det är typ den jobbigaste känslan jag vet om. Alltså slösar jag kreativiteten på ett blogginlägg om mitt favoritband.

Det var länge sedan jag hade ett favoritband, och när jag hade det var det jättetöntiga band som jag lyssnade på under mellanstadiet, men jag tror att jag kan säga att ett band är lite bättre än alla andra som jag har hört. De kallar sig för Consequences.
   Hittils har de bara släppt en enda skiva (vad jag vet). Det är synd, men samtidigt intressant. Att ett band bara släpper en skiva, och sedan försvinner, ökar (i alla fall mitt) intresse för det. Varför fortsatte de inte? Vad gör de nu? Har de något nytt på gång?
   Det är faktiskt så att den här bloggen är uppkallad efter en av deras låtar, Wasted Under The Stars (surprise). Den låten är sådär magisk som jag älskar, och det var den första jag hörde med dem. Det är en kärlekslåt, men vilken sorts kärlek får man inte riktigt veta. Alltså, om det är till en familjemedlem, nära vän eller en "partner" (gillar inte ordet men hittar inget bättre just nu). Melodin är lika mjuk som texten, och man vill bara flyta runt i ett svart ingenting när man hör den. På ett bra sätt, inte på ett läskigt sätt, alltså.
   Hursomhelst, så är de mitt band därför att alla deras låtar är väldigt bra, och inte bara en. Det är ju ganska ofta så annars, att ett band har några bra låtar, men standarden som helhet är inte lika bra. Consequences är alltså inte ett av de banden.

Om ni inte har hört dem så kan ni klicka här och njuta av den självbetitlade skivan. Om ni inte tycker att ni har tid eller ork så kan ni lyssna på Wasted Under The Stars och Some Kind Of Magic, som enligt mig är det bästa av det bästa.