Framöver



ph; jag / pappa

Ett snöigt Stockholm tidigare i år och ett soligt Berlin för ungefär 4 och ett halvt år sedan. Snart åker jag upp till Stockholm, och snart får jag också återse mitt älskade Berlin. Hoppas att det är som jag minns det. När jag var i Berlin första gången (och enda, än så länge) fastnade jag för det. Jag älskade alla människor, alla studenter som satt i parkerna och fikade, spårvagnarna i öst, kulturkrocken mellan gammalt och nytt, alla muséer som fanns nästan överallt, alla affärer som skyltade med allt från New Yorker till Bugatti. Där vill jag bo. Det sa jag redan innan vi åkte hem.
   Stockholm, då? Jo, jag tycker mycket om Stockholm också. Senast fick jag ta mig runt själv, och jag hamnade i allt från lumpbodar som inte ändrats ett dugg sedan 1960-talet till topshops senaste nyheter. Mest fastnade jag dock inne på Weekday, och därifrån fick jag också med mig två par jättebilliga och helt perfekta jeans - jag som brukar ha sjukligt svårt att hitta jeans. Vi får väl se om jag har lika mycket tur denna gången. Oavsett har jag nog fantastiskt trevligt.

My sister's keeper



Jag sitter just nu och kollar på My sister's keeper (eller Allt för min syster, som den heter på svenska). Den är baserad på en bok av Jodi Picoult som jag läste för några år sedan. Jag tyckte den var bra när jag läste den, så vi får se om jag tycker om filmen också. Hittils är den bra, men vad jag minns var boken bättre - så är det ju alltid. Det är dock lite roligt att se en film till en bok jag läste för så länge sedan, för jag kom inte ihåg så mycket från början, men nu kommer fler och fler fragment tillbaka samtidigt som jag kollar. Det är en rätt bra lördagkväll, det här!

U p d a t e :
Den slutade ju helt fel! Det är sånt jag kan störa ihjäl mig på. Dessutom fick man inte veta något alls om Jesse, och Julia nämndes inte ens. Det är jag dock mindre sur på, för det är otroligt mycket detaljer och personer i boken, och i en film måste man ju komprimera allt... Men slutet?! Blä. Inte okej.

Ett nonsensinlägg, typ


ph; jag (från januari)

Ursäkta utebliven bloggning, men (som jag säger varje gång) det är mycket som händer. Jag har för tillfället två uppsatser att skriva, en nyhetsanalys att redovisa, ett prov att plugga till och dessutom projektarbetet (som ni förresten kan kolla in lite om här). Sen är det ju så att man ska hinna träffa kompisar också, och det prioriterar jag faktiskt över bloggning. När mitt liv blir mindre stressigt ska jag försöka fotografera lite, och blogga lite bättre. Just nu orkar jag inte det också.
   Anyway, förlåt för att jag bara bloggar om ointressanta saker när jag väl skriver här. Hoppas det är okej och att ni stannar kvar ändå. Jag lovar att bli mer intressant såsmåningom, eller något. Men så mycket mer personligt kommer det faktiskt inte bli - jag vill inte att man ska kunna veta precis allt om mig bara av att läsa min blogg... Men jag kanske kan skriva lite mer om saker jag tycker om, som musik, film, litteratur, fotografi eller personer? Låter det som en bra grej?

Ps. Jag har ju en twitter, hörni: twitter.com/christinearve.

Rött läppstift



ph; fashionfame.com

"Beauty, to me, is about being comfortable in your own skin. That, or a kick-ass red lipstick."
- Gwyneth Paltrow

Idag kikade jag igenom DN, och såg att de hade ett reportage om rött läppstift. Jag läste om det, och såg ett citat av Elsa Billgren som löd något i stil med: "Alla fantastiska kvinnor har rött läppstift". Det fick mig att börja tänka. Marilyn Monroe kom först, såklart. Men Gwen Stefani, Dita von Teese, Christina Aguilera och Amanda Jenssen kom inte långt efter. Alla balla Hollywood-kvinnor har ju rött läppstift. Icke att förglömma en av mina kvinnliga förebilder Olivia Wilde som ni ser här ovan. Jo, jag tycker rött läppstift är hur fint som helst, och jag tycker att det är synd att det är så svårt att ha... Det kladdar, smetas ut och gnuggas bort efter en dag. Men någon gång ibland, när man ska vara extra kvinnlig eller speciell, då är det väl dags att dra fram det?


Pizza!



ph; jag

För kanske två veckor sedan åt jag och mamma pizza här hemma, något som är ovanligt, men jag kom på att jag aldrig skrev något om det här (och det måste jag ju göra...). Såhär såg det ut i alla fall! Hemmagjort och sådär, med lövbiff, bearnaisesås, mycket ost och babyspenat. Helt underbart gott.

Och annars? Idag har jag knappt vart i skolan, och jag ska inte dit imorgon, så jag har helg nu - sjukt härligt.

Halloween


ph; http://www.buycostumes.com/ (klicka för större bild)

Jag är så galet sugen på Halloweenfest just nu! Jag hade väldigt gärna velat klä ut mig till Katherine i Vampire Diaries (ja, jag är sjukt töntig), men ingen skulle fatta - dels för att det inte krävs så mycket utklädning, och dels för att ingen av mina vänner kollar på det... Haha. Så istället är Bellatrix Lestrange min önske-utklädning, lite svårt att få till dräkten bara. Nåja, vi får väl se om det blir någon tillställning överhuvudtaget, annars behöver jag ju inte bekymra mig.

Nina Dobrev / helgplaner






ph; fightingoverme.com (direct link)

Jag skulle inte banga på att se ut som Nina Dobrev (skådespelerska och modell, dessutom tillsammans med Ian Somerhalder för tillfället...). Hon är sjukligt snygg! Därför lassar jag upp lite bilder på henne här. Det är också för att jag inte tar så mycket egna bilder längre - ska försöka ändra på det.
   Hur som helst, my apologies för utebliven bloggning, det har varit mycket plugg på sista tiden. Jag har egentligen inte tid nu heller, eftersom jag ska städa övervåningen i vårt hus, intervjua en psykolog till mitt projektarbete och skriva uppsats, men vad gör jag inte för er..? Haha. Jag kommer troligen inte ha tid att bloga under helgen, och det är därför också som jag skriver nu istället. Så varför har jag inte tid att skriva? Ikväll kommer både en kompis från Karlskrona och min syster hit, så då blir det att umgås med dem. Sen imorgon åker Katta hem, och då ska vi också fira min farmor. Efter det blir det att ta igen försummat plugg... Men jag gillar att veta vad jag ska göra emellanåt, då slipper man tänka så mycket.

Joe Labero - 20 år senare




Jag har spenderat min eftermiddag i konserthuset och en föreställning med Joe Labero. Jag blev lite besviken faktiskt, för det var inte så magiskt som jag hade hoppats... En hel del av tricken var genomskinliga, och andra amatörmässiga som man gjorde när man var liten. Dock var det ett par trick som verkligen var sjukt häftiga, och de är också såna som lämnar ens huvud fullt med myror. Underhållning var det hur som, med en del vitsar emellan illusionerna. En riktigt bra eftermiddag ändå!

RSS 2.0