Where the action is!
När vi anlände till parken ganska exakt klockan två ställde jag mig i pubilken bakom en tjej med fina tatueringar. Jag kände mig tvungen att smygfotografera dem.
Efter inte alls många minuter klev Serenades upp på scenen. De hade ett tråkigt framträdande tycker jag, de var en besvikelse. Kanske är det för att de inte är så samspelta på scen än, detta var tydligen deras första "riktiga riktiga" spelning. Musikmässigt var de bra, dock.
När Serendaes gick av scenen satte jag mig ned och väntade. Nästa person som äntrade scenen var nämligen...
...Paolo Nutini. Han öppnade med min favoritlåt 'Jenny don't be hasty' och jag kände att nu börjar det likna något, nu börjar det bli festivalkänsla. Den känslan höll i sig genom hela hans spelning (han hade för övrigt ett väldigt roligt / mysigt scenspråk) och när han avslutade med 'Pencil full of lead' verkade även resten av publiken hålla med mig.
Jag hoppade över Daniel Adams-Ray som jag egentligen hade velat se för att istället få bra platser till the Ark - jag har nämligen sett dem live två gånger förut och vet att de är galet bra live. Så jag stod på kanske fjärde raden framifrån och sjöng med i varenda rad i alla låtar utom en. Jag hoppade, studsade, klappade händer, sträckte upp armarna i luften och skrek mig hes. Jag var genomsvett (det berodde nog en del på det ytterst fina vädret också).
Innan det här bandet (Glasvegas) körde igång hann vi med en liten lunch till tonerna av Bright Eyes lite längre bort. Första festivalmåltiden för min del - jag har ätit hemma eller på restaurang förut. Hur som helst så var Glasvegas en besvikelse för mig. Jag trodde verkligen att de skulle vara bra live, och visst, musiken var det inget fel på, men mellansnacken bestod i princip av "hi y'all. hi y'all." och "chee- skål!" vilket jag tyckte var lite tråkigt. Därför gick jag tidigare för att istället få bra plats framför...
...Brandon Flowers! Hans framträdande är det jag minns mest, det som gjorde mest intryck på mig och det som ägde alla andras galet hårt. Jag tycker synd om de som hängde vid kravallstaketet på andra scenen för att få bra platser till Coldplay och därmed missade det här. Herregud, vad bra han var! Han öppnade med 'Crossfire', och redan därifrån var succén ett faktum. I alla fall för mig. När han avslutade med 'Mr. Brightside' blev publiken som galen och sjöng med i vartenda ord.
Så var det då dags att springa till den andra scenen och se det stora dragplåstret: Coldplay. Det var bra, det var häftigt, det var säkert och det var allsång. Jag tyckte dock inte att de var lika bra som Brandon Flowers, men det kan mycket väl vara för att jag gillar att stå max två meter från scenkanten, och det gjorde jag ju inte riktigt under Coldplays spelning... Haha. Men hela kvällen var fantastiskt bra, och även om jag gått, hoppat och sprungit hela dagen så kände jag inte av att jag var trött i fötterna. Inte förrän vi satt på spårvagnen därifrån, vill säga. Då kände jag att hela kroppen värkte, fötterna var bortdomnade och rösten ganska obrukbar. Men det är ju så det ska vara.
En dag fylld med musik, sång och dans
ph; Christian Gustavsson (rockfoto.nu)
ph; Emma Svensson (rockfoto.nu)
ph; Emma Svensson (rockfoto.nu)
ph; Emma Svensson (rockfoto.nu)
ph; Emma Svensson (rockfoto.nu)
ph; Adrian Pehrson (rockfoto.nu)
ph; unknown (flickr.com)
ph; Emma Svensson (rockfoto.nu)
Serenades, Paolo Nutini, Daniel Adams-Ray, the Ark, Bright Eyes, Glasvegas, Brandon Flowers och Coldplay hade jag tänkt se imorgon. Min musiksmak i en liten ask, nästan. Jag tror att det kommer bli hur bra som helst. Visst är det bara en dag, och ingen "riktig" festival så till vida, men om man går för musikens skull (och inte festivallivets) är det här helt klart bland de bästa festivalerna i Sverige - enligt mig.
Som ni kanske förstår kommer jag inte kunna blogga de kommande två dagarna, då jag kommer befinna mig utan dator och internet i Göteborg. Å andra sidan kommer jag nog ha en del att berätta när jag kommer tillbaka igen. Låt oss hoppas på det i alla fall.
"Family is not a word - it's a sentence"
ph; fanpop.com (ur: Little Miss Sunshine)
Lillkusin: Det är en fluga på ditt ben.
Farbror: Det är en modefluga.
Lillkusin: Vad gör dom?
Farbror: Går över.
Farbror: Vilken fin gräsklippare!
Pappa: Ja, den är gräsligt bra.
Systers sambo: Ett riktigt klipp!
Ljuva midsommar, man får aldrig nog av pappaskämten. De haglar från alla håll och kanter, när man mest anar det. Två pappor vid samma bord, och dessutom en ung man som redan har fått pappahumor - det kan ju inte sluta med annat än suckar, artiga skratt och himlande ögon. Nåja, de senaste dagarna har i alla fall förflutit någorlunga smärtfritt.
First day at work
Expectation:
Reality:
Skämt åsido, så jobbigt var det inte. Det var faktiskt roligt! Men det är jobbigare än man tror att städa, jag är lagom trött nu kan jag säga.
Reality:
Skämt åsido, så jobbigt var det inte. Det var faktiskt roligt! Men det är jobbigare än man tror att städa, jag är lagom trött nu kan jag säga.
Girl, interrupted
ph; girlsonfilmblog.blogspot.com
ph; thecheckoutgirl.net
ph; imgoingnuts.blogg.se
The aftermath is secondary
X-Men
Igår var jag på bio med min vän Johanna. På X-Men. Herregud, så töntig har jag inte känt mig på länge... Det värsta (eller bästa?) var att den faktiskt var bra. Eller, väldigt bra. Jag brukar verkligen inte gilla såna här filmer! Men ja, den var verkligen bra på riktigt. Pinsamt värre. Så ja, idag bestämde Johanna och jag att vi skulle ha en X-Men kväll där vi såg lite andra filmer (som vi dock inte tror kommer vara lika bra), så idag var vi på Hemmakväll och kollade in deras action-hylla (har nog aldrig ens tittat åt den hyllan förut). Vi var dock tvugna att köpa dem, för de hade dem inte som hyrfilmer. Så nu har vi köpt tre X-Men filmer. Hm. Vad händer med mig?
Jag har förresten sommarlov nu! Vi var och fikade hos min mentor, och sen vandrade vi ned till skolan och lyssnade på när rektorn höll ett mysigt litet tal. När han önskade oss ett fint sommarlov kände jag hur det kom en varm känsla över mig. Nu, nu har jag äntligen sommarlov. Det firar vi med att se på X-Men ikväll. Töntvarning.
Tribute till mode
ph; christeric
Jag följer en enda modeblogg. Den heter Christeric, och tjejen som driver den är så galet ball. Bara det faktum att hon ens kan gå i de där skorna gör den värd att följa. Okej, kanske inte, men kolla kläderna. Jag blir lite kär. Men face the facts, även om jag skulle få tag i kläderna som hon har och dessutom ha råd med dem (många av dem kommer från UNIF, och går därmed att hitta på nätet), så skulle jag inte riktigt kunna gå omkring i det. Inte i Växjö. Jag är nämligen inte van vid att folk vänder sig om efter mig på stan.
Hursomhelst, en kul grej med min vardag är att jag fortfarande traskar runt i mina dr. Martens (som jag gjort sedan september) bland alla de på skolan som har converse eller sandaler. Det är lite komiskt, sådär. Men jag älskar mina docs och kommer ha dem så länge mina fötter inte kokas till döds.
Summer 2011 - bring it on!
ph; weheartit
Lite bad, lite svenskt sommarregn, lite nätter under stjärnhimlen med någon jag tycker om, lite skrik och dans på festival, lite retsam lek på stranden med en fin pojke, lite promenader längs trånga gränder och lite rosa drinkar på Mallorca hade inte varit helt fel. Jag tror inte heller att det är alldeles för mycket begärt. Det kommer säkert bli en bra sommar, det här. Jag känner det på mig, överallt, i hela kroppen, varenda liten jävla kappilär. Imorgon har jag min sista ynka lektion som säkert inte ens är en lektion, och sedan - sommarlov. Som jag har längtat. Ända sedan påsklovet har jag räknat veckor och dagar. Nu är det så nära att jag nästan kan sträcka ut fingrarna och snudda vid det.
Oh, happy day!
ph; mbstyle
Jag blev himla inspirerad när jag hittade de här bilderna (och en del andra från samma blogg). Hallå - jag vill också göra smycken av cernitlera! Så jag fick ett infall och ringde mamma och bad henne köpa hem lite, och idag kom hon hem med en liten kartong med olika färger i. Vi får la se hur det går - men kul ska det bli! Dock har jag ingenting att hänga grejerna i ännu, men en tur till panduro fixar säkert det problemet!
Förresten, min dag har varit så fruktansvärt underbar (älskar motsägelsefulla förstärkningsord). Jag hade två betygssamtal som båda överraskade mig positivt, jag har haft ett galet flyt vad gäller mitt projektarbete och dessutom så hade jag sista redovisningen för terminen idag! Lovely. Det som drog ned den här dagen var dock att både på bussen till skolan och från skolan hade jag sällskap av dagisbarn. Dessutom var jag avskyvärt och olagligt trött. Men nu är jag pigg och pepp igen, för min eftermiddag har blivit så perfekt!
Nu ska jag äta kladdkaka, sen leka med cernitlera och efter det se på House. Toppa det!
Redheads have more fun
Jag har, av och till, sedan början på högstadiet velat ha knallrött hår. Bilder som den här får mig inte direkt att ändra mig. Shit, vad snyggt det är! Jag gillar också det oreangea underhåret - det får håret att se ut som eld nästan. Till hösten får jag tänka mer på det här (att färga håret rött innan sommarlovet skulle vara vansinne). Då har jag förhoppningsvis också lite mer hår att färga - och lite mer pengar att färga det för...
och jag sprang in i dig och ändå var det jag som föll
För ungefär en vecka sedan var jag och gratulerade min kusin på hennes student. Jag tänkte inte att jag skulle se någon speciell där, men tänka sig, jag ser plötsligt en av mina blogginspirationer mellan ett par huvuden. Hon stod där och rufsade till det blonda håret och letade förmodligen efter släkt och vänner. Jag snodde den här bilden från hennes blogg, det är tjejen i mitten med visselpipan i munnen. Här hittar ni hennes underbara plats i cyperspace.
Det hade varit tillräckligt för att göra min dag, men det blev faktiskt bättre. På väg ut från klungan av människor till parkeringen snubblade jag till. Jag tappade nästan balansen, men återfick den någon sekund senare. När jag fick det stod jag öga mot öga med Ian Somerhalder. Eller inte han såklart, men i alla fall en väldigt bra kopia. Samma frisyr, samma kindben, samma ögon, samma kroppsbyggnad. Ja, det var galet likt - jag fick en hjärtattack i noll komma två sekunder.
Såna dagar behövs för att få en att orka en vecka till i skolan. Nu är det tre dagar kvar i skolan - sen är det äntligen sommarlov. I alla fall i två dagar, innan jag börjar jobba... Nåja, man får väl njuta så mycket man kan.
Just the place to bury a pot of gold.
Igårkväll förlorade jag mig i den finaste TV-serien jag någonsin sett. Den är väldigt engelsk och nostalgisk. Jag fick den av min lärare när jag slutade nian och har inte sett den på ett tag, men igår såg jag den i filmhyllan och kände plötsligt att jag ville se den. Jag hade glömt hur bra den är. Brideshead Revisited heter den i alla fall. Den finns som film också, men den har jag inte sett. Slår dock vad om att serien är bättre.
Regn mot rutan, en bok i knäet och timmar som bara flög förbi
Idag var jag ledig från skolan, och jag spenderade större delen av dagen med att läsa Harry Potter. Jag hade glömt hur bra böckerna var. Anledningen till att jag överhuvudtaget läste ut den här idag var att jag började läsa ettan för ett tag sen. Helt av en slump, egentligen. Jag ville bara ha något att läsa, och den råkade stå i bokhyllan. Så när jag var klar med den läste jag även tvåan. När jag var klar med den kom jag på att det kan vara bra om jag läser om sista boken såhär innan filmen kommer om en månad. Så ja, jag gjorde det. Men de här böckerna är så himla mysiga!
I just wanna be free, I just wanna be me, and I want lots of friends that invite me to their parties
Efter ett besök hos "min" frisör, är håret något kortare, något snyggare, något spretigare. Luggen är det som det är mest klippt på, men håret i nacken och på vänster sida har också kortats av en del. Höger sida är dock i princip orörd, bara ett par kluvna hårtoppar färre. Nu vet ni alltså. Spännande grejer.
Förresten, när jag har tagit studenten tänker jag inte börja plugga direkt och gråta över böckerna när det är för mycket, jag tänker inte bli frustrerad på mig själv för att jag inte gör det jag egentligen vill, jag tänker inte söka till en utbildning som jag inte vill ha bara för att få ett respektabelt jobb. Jag tänker göra det jag vill, jag tänker inte lyssna på någon annans invändningar - för det är trots allt mitt liv. Om det går åt helvete sen har jag åtminstone lärt mig av mig själv, och så behöver jag inte undra hur det hade varit att göra det jag gjorde. Jag vill inte dö nyfiken.
I've had the time of my life, now give me a bad romance
Det här är Lady Gaga... Eller jag menar; det här är min kompis Johanna! Idag har vi klippt och klistrat och fått ihop en fin liten film på tyska. Vi tyskifierade (det är visst ett ord...) Bad Romance, Dirty Dancing, House och James Bond - och det blev svinbra om jag får säga det själv. Om inte annat har vi haft fruktansvärt kul när vi har gjort det. KLICKA HÄR och njut. Eller tänk: "gjorde de verkligen det där OFFENTLIGT?!" (ja!), "herregud, inser de inte hur pinsamma de är?!" (nej!) eller "jäklar vilken självdisans!". Vi tänkte allt det där, skrattade som tusan, high-five'ade för vår awesomeness och åt våfflor. Jäklar, vilken bra dag!
mjuka gitarrer
Det här är en liten lista jag har suttit och knåpat på. Det är ett plock av fina låtar med den gemensamma nämnaren att de alla innehåller mjuka, aukustiska gitarrer. Den är himla fin, och jag tror jag kommer lyssna mycket på den. Speciellt under mörka, ljumma, regninga sommarkvällar och -nätter. Ett litet klick på bilden och den kan bli din. Mer örongodis åt folket!
Ps. Checka även Billie Holiday - fantastisk kvinna!
Thank you for the venom
Jag har fastnat för 'Thank you for the venom' (med My Chem, såklart) de senaste dagarna. Det är min åka-buss-med-skrikande-dagisbarn-låt. Passade utmärkt imorse när det inte bara var ett dagis på bussen, utan två. What's up with that? Kan de inte boka egna bussar liksom? Jag tycker inte om barn. Speciellt inte svettiga, rastlösa små barn med reflexvästar och stirrande ögon. Åh det bara kryper i mig. Förlåt, alla föräldrar. Era barn är säkert undantag från regeln. De är säkert supergulliga.
