Tiananmen Square



Idag på vår samhällslektion gick vi igenom läget i Kina och skendemokratin (den strikta diktaturen) som råder där. Vi såg också en kort dokumentär om händelserna på Himmelska Fridens Torg år 1989, och den engagerade mig verkligen. Jag har inte riktigt insett hur illa det är, eller så har det bara inte känts tillräckligt realistiskt. Men det här fångade mig verkligen. Såpass mycket att jag skrev en låt om det - true story. Jag håller på att lägga upp den på youtube för tillfället, jag uppdaterar er om hur det går på den fronten. Jag har dock ont i halsen och sådär, så sången är inte den bästa. Så ni är förvarnade om det.
Ikväll ska jag se på House - något som jag även nämnt HÄR. Det är en blogg jag har gemensamt med en kompis, vi får se vad det blir av den. Time will tell.

Ps. Imorgon ska jag på jobbintervju för sommarjobb - wish me luck!

Ps2. Jag har lagt upp låten på youtube - går att finna HÄR.

En liten (?) lista

Låt som när du är ledsen sörjer till: Desert Song med My Chemical Romance i dagsläget.
Vad tror folk om dig: Haha, förmodligen att jag är världens slacker.
Hur imponerar man på dig: Oj, jag vet inte. Men jag ogillar när jag märker att någon försöker göra det. Det ska inte behöva vara tillgjort, liksom.
Äger du några converse: Jajjämän, två par. Har dock haft fler.
Sprit, cider, vin eller öl: Sprit, helst, men jag är inte kräsen.
Brukar du bli för full:
Nej, aldrig hittils.
Brukar du komma i tid: Jag brukar komma för tidigt...
Vanligaste färg på dina kläder: Svart/grått.
Vad tycker du om fötter:
Jag ogillar dem, fast inte så att jag tänker på det, liksom.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Inte kärlek, men förälskelse och intresse, typ. För att bli kär i någon måste man ju känna personen på ett ganska djupt plan.
Är du nöjd med ditt liv:
"Hur ska jag vara nöjd med mitt liv när världen ser ut som den gör?" - Monica Zetterlund.
Är du bortskämd:
Ja och nej.
Vad gör du imorgon: Går till skolan och har en fiskpinnevardag, så att säga.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild: Ray Toro.
Vad längtar du till: Massa saker. Mest studenten nästa år.
Har du bra vänner och äkta vänskap: Det tycker jag.
Hur gammal är du:
17 sedan en månad.
Gröna eller röda äpplen:
Röda, helst Ingrid-Marie.
Är det okej att gråta: Såklart. Fast helst inte över meningslösa saker, och helst inte offentligt.
Har du piercing: En fake i läppen ibland, annars nej.
Vill du gifta dig: Kanske.
Vill du ha barn:
Nej.
Är du bra på att laga mat: Jaoman! Ibland är jag nästan kunglig.
Är du flygrädd: Nope, däremot hatar jag att få lock för öronen.
Hur vig är du:
Jag kan nudda tårna med händerna hur lätt som helst, men annars är jag inte speciellt vig.
Är du musikalisk: Det tycker jag. Inget geni liksom, men musikalisk; ja.
Tror du på ett liv efter döden? Nej, jag är för omgiven av naturare för att göra det.
Vad äter du helst när du ser på film:
Saltlakrits - alltid!
Är du morgon- eller kvällsmänniska:
Både och!
Vilken ögonfärg har du:
Brun. Saknar mina nästan svarta ögon som jag hade när jag var riktigt liten.
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Ja, någon gång har det hänt.
Biter du på naglarna: Tyvärr, ja. Jag försöker lägga ned det dock.
Hur ofta tränar/motionerar du: Så ofta jag orkar och har tid, vilket inte är alls ofta.

Natt efter natt efter natt





ph; rockfoto.nu (Viktor Wallström)

Tre nätter i rad har jag drömt att jag var på konsert och såg My Chemical Romance live. Det är kanske inte så svårt att luska ut vad det betyder, men jag kan förtydliga ändå: jag vill vill vill se dem live. Jag har sett live-klipp efter live-klipp på youtube från spelningen på Hovet i Stockholm den 18e mars (som i realiteten ägde rum på Annexet då den blev flyttad i sista stund). Jag har letat bilder och berättelser om konserten på tusen ställen. Jag har kollat på deras live-dvd (Life on the Murder Scene) och låtsats att det var de spelningarna jag var på. Men faktum kvarstår: jag har inte sett dem live. Inte än. Men jag ska. Jag lovar er att någon gång ska jag se dem live. Drömmen vore att träffa dem också, men det är ju få förunnat. Om ni har lust att läsa världens bästa text om MCR, hur de är live och hur de är backstage ur en beundrares perspektiv, klicka här.

"Look at me, with my pretty bracelet and tiara... I'm a f****n' princess!"



Jag funderar på att skaffa hårförlängningar, färga håret blont och börja posera som Kissie/Dessie/Paow/annan-random-stor-blogg-med-samma-koncept. Jag har hört att det ger läsare? Istället spenderar jag min dag med att sova, halvsova, läsa Harry Potter, halvsova, steka pannkakor, äta pannkakor, sova, läsa Harry Potter, se på House, sällskapa med folk på säkert avstånd via msn och... läsa Harry Potter. Försöker även bli av med feber/förkylning, det går sådär, men jag hoppas jag är frisk tills imorgon.

(Försöker se fram emot 28'e juni och Coldplay, Brandon Flowers, Paolo Nutini, Bright Eyes, Daniel Adams-Ray, Glasvegas m.fl.)

Love gives me hope



http://love.givesmehope.com/

Byggd av bomull





Jag vet att jag failade lite när jag sminkade dethär, men ändå liksom. Det är lite ballt tycker jag ändå. Det var alltså inte idag jag gjorde det här, men fortfarande. Jag har inget att skriva om idag eftersom jag har vart hemma och haft feber, ungefär. Men jag lever, och så. Alltid något liksom.

Nine Inch Nails, böcker, msn, kniv, säng och mobilen har fått hålla mig sällskap idag. Inte ens en okej dag. Men de finns ju också. Och så. Hoppas era liv lever fint.

I'm just a holy fool



"I learned love is like a brick, you can
build a house or sink a dead body
."

"I wanna love you,
but something's pulling me away from you
."


Kom hem som nå'n annan


Läpp-piercing är goddamn snyggt (min är dock fake).

Efter nästan fem månader på en annan adress är jag nu tillbaka. Jag blev chockad över att se att folk fortfarande kommer till den här platsen i cyberspace. Är det för min skull eller har ni bara hamnat snett? Kul i alla fall.
   Ni som följde med till devote vet att en del har hänt, ni som inte följde med kan nog ana det ändå. Jag tänker inte dra någon lång utläggning om de senaste fem månaderna. Ni får nöja er med orden; de var fina. Vändpunkten kom när det inte längre fungerade att ladda upp bilder på devote för mig. Eftersom det är en stor del av mitt bloggande så kunde jag inte ignorera det heller. Alltså bytte jag tillbaka hit. Jag trivs ändå bättre på blogg.se och trodde nog inte att jag skulle hålla mig på devote så länge.

Anyway, jag ska inte rabbla mera. Förhoppningsvis kommer jag få lite mer inspiration och mindre prestationsångest här. Hoppas ni trivs, också. I'm back on track - spread the word.

RSS 2.0