Ny plats i cyberspace

Numera kan ni läsa om mina dagar > här < istället.
Hjärtligt välkomna dit istället!

Ett litet avskedstal

Ursäkta, men jag orkar inte vara seriös.
Härmed lägger jag ned den här bloggen, möjligen med ett fåtal undantag om jag känner för att berätta något speciellt.
Varför har jag bestämt mig för detta?
Mest för att den inte ser ut som jag önskat.
Även för att jag inte orkar uppdatera.
Litegrann för att jag inte gör så mycket värt att skriva om i dagsläget.
Jag försöker mest bli smart och beläst, vilket innebär läsande av diverse nyheter, böcker och debattartiklar.
Jag försöker också förbereda mig på att kalla mig "studerande vid högskolan Dalarna".
Det går sådär.
Hur som haver med den saken; bloggen lär förbli vilande till dess att jag kan specificera den.
Jag vill ha ett tema på det jag lägger upp, för just nu är den så spretig.
Möjligheten finns att jag väljer att inrikta mig på film, med tanke på att jag (förhoppningsvis) ska studera manus till hösten.
Å andra sidan är det också mycket möjligt att jag skriver mer politiskt.
Hur det än blir med den saken så lägger jag ned nu, för ett tag framåt.
Jag tänkte att ni var värda ett litet avsked.
Bloggen kommer finnas kvar, förresten, så att både ni och jag kan titta tillbaka på mitt liv i text och bild.

Kosta Boda Art Hotel

ph; jag (1: toaletten, 2: Ludvig Löfgrens design i loungen, 3: Anna Ehrners konst i trapphuset, 4: Ludvig Löfgrens design i loungen)
Lite mobilbilder från en dag i Kosta igår. Vi firade min pappa med en födelsedagslunch i restauranten på hotellet, och sedan gick vi runt och tittade på glas och kläder. Trevlig dag!

Caroline & Klaus

Så jag gjorde en till Vampire Diaries-video om ett par som jag tyckte ni skulle se. Vet inte om ni minns den jag gjorde om Vicki & Jeremy, men nu har jag i alla fall gjort ännu en. Fast om Caroline & Klaus istället. Om ni inte har sett säsong 3 bör ni kanske inte se den, dock. Kan vara lite spoilers i så fall. Förresten kan ni nog tycka om den även om ni inte ser på / gillar / följer Vampire Diaries, för det är en ganska fin kärlekshistoria - och det är inga vampyrer någonstans (eller i alla fall inga bevis på att de är det).
Storyline till filmen är i alla fall att de två träffas och blir tillsammans, sedan hittar hon honom död. Sedan besöker han henne när hon sover, och säger att han ska finnas kvar, och hon börjar få presenter av honom även om han är död. Ungefär. Låter lite flummigt kanske, men om ni ser filmen så verkar det nog lite mer naturligt... Hoppas jag. Det är alltså inte alls så det går till i serien, förresten.

Tatueringar och grejer

ph; 1 Hedi Slimane, 2+3 weheartit, 4 tattoologist
Jag har under de senaste två-tre åren blivit omvänd vad gäller tatueringar. Antagligen för att jag har insett att det finns tatueringar som är svart/vita, små, enkla och som betyder något. Det är alltså den sortens tatueringar jag tycker om. Jag tycker om dem såpass mycket att jag själv vill ha en. Däremot har jag svårt att välja bland mina idéer; det är ju så mycket jag skulle kunna tänka mig! Men jag har i alla fall skurit ned antalet lite, och valt ut mina favoriter bland mina fiktiva tatueringar. Så här kommer de.
1. Strofen "Art is the weapon". Detta är den tatuering jag mest av allt vill ha. Av olika anledningar. Den enklaste är att My Chemical Romance är mitt absoluta favoritband. Men den kan också kopplas till ett utrop i musikalen Rent: "The opposite of war isn't peace - it's creation!", vilket jag tycker är helt sant (eftersom fred endast är avsaknad av krig). Fortsättningen på strofen är dessutom "...against life as a symptom", vilket jag tolkar som att konst / skapande är det bästa vapnet / botemedlet mot en grå och rutinmässig vardag.
2. Soldaten från 'Black Parade'. Både motivet, skivan, låten och bandet betyder så mycket för mig. Återigen en koppling till MCR alltså. Jag kopplar den till en massa strofer från olika låtar på albumet: "Your memory will carry on", "I'm unafraid to keep on living, I'm unafraid to walk this world alone" och en del till. Den är alltså inre styrka för mig, samtidigt som den är nära kopplad till mitt favoritband. Den här vill jag ha på min häl - även det en symbolik till att 'carry on'. (Om ni vill se bild på den, klicka här.)
3. 'Sadness is a blessing'. En låt av Lykke Li som är en av de få som fått mig att gråta. Den fick mig att inse att svårmod är något man ska använda sig av, något man ska uppskatta. För även om det är jobbigt leder det till något kreativt, i alla fall för min del. Det finns också en trygghet i svårmod, och det kan trösta. Dessutom är Lykke Li en helt fantastisk kvinna som alltid får mig att tro på mig själv. Hon är ball.
4. Trollformeln 'Expecto Patronum'. För att jag älskar Harry Potter (både böcker och filmer), och för att alltid tro på att det fina i livet alltid kommer övervinna rädsla - bara man kämpar tillräckligt mycket. Ibland är det lättare att se, ibland svårare, och jag vill ha den här tatueringen för att kunna påminna mig själv om att hålla ut när det är svårt.

tillvaron



Sitter på en otroligt varm uteplats och lyssnar på en fantastisk man vid namn Rufus Wainwright. Praktikplats på konsthallen är fixad, kanske ska på fest på lördag, åt skräpmatslunch idag, har en bok om Marilyn Monroe liggandes bredvid sängen, skriver ibland på mitt engelskatal, är jättesugen på bärsmoothie, funderar på att dra ett yogapass, ska se en av mina favoritserier ikväll, träffar min pojkvän om en vecka, längtar till Berlin, längtar till sommarvärme, längtar till festival, längtar till jeansshortsväder. Ja, livet är bra.

Skor!

ph; jag
Tjoflöjt, här langar jag en bild på mina vårskor! Jag älskar dem. Hårt.

Politik och grejer?

Jag funderar på att göra lite videobloggar där jag kan prata om saker jag tänker på som har med politik att göra på olika sätt. Det som jag tänker på är typ psykvården i Sverige, kvinnofrågor, miljöfrågor, HBTQ och allt som hör därtill, olika sakfrågor inom de olika partierna (ex. 6 timmars arbetsdag, privatisering av äldrevård och liknande), NATO, uteliggare/tiggeri och kanske lite EU. Vad tror ni om det? Eftersom jag tycker att det här är intressant och gärna skulle diskutera det med folk så tänkte jag att det kanske vore en bra idé. Och det är ju inte lika jobbigt att sitta och lyssna på en videoblogg som att sitta och läsa en aplång text. Jag är inte säker på det här än, men vi får la se hur det blir, om ni är intresserade av det.
Och förresten, jag ska absolut lägga upp bild på mina skor. Hur jobbigt kan det vara?, tänker ni. Men det kan tydligen vara jättejobbigt. Ni ska få se dem, promise.

Döden & Co

ph; jag
Den här boken är fantastisk. Jag har läst hur mycket som helst i den idag, och den är fantastisk. Det avskalade som finns i Moodyssons alla verk finns här med, tillsammans med brutalitet och ömhet om vartannat. Han har ett väldigt poetiskt sätt att skriva, vilket jag älskar. Däremot är det inte en bok för alla. Jag kan se hur man kan ogilla den. Men jag älskar den. Speciellt eftersom han nämner Dostojevskij i samma mening som Marilyn Monroe och Suze Rotolo, och skriver om allt från barnpornografi till schack till hans förlorade tonårskärlek. Den handlar om allt och ingenting, och den gör det jävligt bra.

Här får ni lära känna mig litegrann

Den här låten skäms jag över att jag gillar: Jag har slutat skämmas för att jag gillar låtar eller artister, och istället börjat stå upp för att jag gillar det... Men kanske olika partylåtar, som typ Ke$ha? Å andra sidan gillar jag ju inte låtarna i sig, utan snarare känslan av fest de ger.
Mina största förebilder: Gerard Way, Frank Iero och Lukas Moodysson.
Den första skivan jag köpte var: Oj, minns inte... Eller det kan ha varit Rihannas 'A Girl Like Me' ? Jag fick rätt många skivor, och lånade av min pappa och min syster. Och så brände min syster skivor till mig också. Så jag kände inte behovet av att köpa skivor, och gör egentligen inte det nu heller.
En perfekt dejt med mig är: Det beror på vem det är med. Jag är ganska flexibel tror jag. Men så länge man har trevligt spelar det väl ingen roll? En fika är ju jättebra om man har lätt för att prata, annars kanske man ska göra något annat i början om man är blyg. Typ ta en dag på Liseberg eller så. Då finns det ju alltid något att prata om, och det är samtalet som är huvudsaken när man vill lära känna någon.
De här kändisarna vill jag dejta: Joseph Morgan, Jessie J, Gerard Way och Frank Iero.
Min snyggaste scenoutfit beskriver jag såhär: Paljetter, höga klackar och extraordinärt smink.
En fobi jag har: Getingar.
Det första jag gjorde imorse: Kollade klockan och sen facebook, haha...
Om jag var en kändis skulle jag vara: Marilyn Monroe, Edie Sedgwick eller Lady Gaga. Om man får drömma, vilket man får.
Det godaste jag vet är: Allting med kombinationen nötter och choklad, typ. Eller kanske saltlakrits.

MY CHEMICAL ROMANCE

ph; weheartit

Snape's trollstav

ph; Harry Potter Wiki
Antoine är nyss hemkommen från London, och med sig därifrån hade han inte bara en mycket trevlig (och såklart rödhårig) engelsman, utan också en försenad alla-hjärtans-dag-present till mig... Nämligen Snape's trollstav. Sheiße. Blev väldigt glad. "Did you seriously buy me a wand? Snape's wand?!" var min spontana reaktion (på engelska för att Stephen skulle förstå). När jag hämtat mig lite var min nästa kommentar "geeky couple, yes". Så jag tänkte att jag skulle blogga om det här. För att det var så himla fint.

Skor.



ph; dinsko.se

Jag har vart och kikat på dessa inne på DinSko, och jag är lite småkär i dem måste jag säga. Nu är det ju dock så att jag vet med mig att jag inte vågar använda högklackat. Jag tänker varje gång jag köper ett par att "men så jobbigt är det inte att vara lite längre än många andra", men jo, det är det. Synd, för finns det något snyggare än ett par riktigt balla högklackade skor? Knappt alltså. Men nu har ni sett dessa i alla fall.

Och förresten, jag har införskaffat ett par sjukligt snygga vårskor (fast mina föräldrar är inte lika förtjusa i dem, haha). Jag ska lägga upp bild på dem när jag kan / vill / har tid och lust.

Dans


ph; screenshot från filmen 'Honey 2'

Jag kom just hem från ett danspass. Jag har provat på hip-hop två lektioner nu (heeeelt annorlunda från jazz-/showdance som jag dansade förut), och jag har bestämt mig för att börja. Tror jag. Innan jag går dit känns det jobbigt och svårt, men när jag väl är där flyger tiden förbi och det känns som att vi hållit på i fem minuter. Det här är lätt den roligaste träningsformen jag provat hittils, och det måste ju betyda något? Så jag tror att jag signar för en hel termin. Jag tänkte bara skriva det här för att jag är så PEPP just nu, var tvungen att dela med mig.

New York Film Academy

Synd bara att det är så jävulskt dyrt att plugga och bo i New York.

This blog is about a girl who likes to fool around with awesome music in her ears, write poetry about her sometimes broken heart, laugh at stupid jokes, play her black aucoustic guitar, take photos of the most random things, watch movies and dress down in her daddy's shirts. If you find her interesting, you can learn swedish and read this blog, or use the google translator.

Kisses.
RSS 2.0