,

Bild från Rock the Lake, 22 maj i år, bandet är Alphaville, men känslan är det viktiga.

Musik kan ge en känslor som man inte kan känna på något annat sätt, någon annan stans. Till exempel känslan när man lyssnar på en riktigt bra låt, och inte behöver fokusera på något annat. Man kan låta sig själv försvinna in i favoritlåten, och stanna där så länge som man vill.
   Eller den där känslan när man hör en ny låt, en låt man aldrig hört förut. En låt som är hur bra som helst. Då vet man ju inte vart man ska ta vägen för att det är SÅ JÄVLA BRA eller för att texten är så mitt i prick, så precis exat vad man själv känner eller tänker. Motsvarigheten till den känslan har jag aldrig hittat.
   Eller när man står framför en scen framför ett riktigt bra band, tillsammans med massa andra som också tycker att det bandet är awesome. Alla röster, alla händer, alla kroppar, alla medvetanden. Allt blir en enda massa som är euforisk över musiken. En enda massa som är där för att uppleva musiken, känslan som den medför.
   Eller när man går hem från den där konserten, halvt döv med tinnitus ringandes i öronen, och så är man alldeles hes och mörbultad. Det är det underbaraste i världen. Och det léendet man får av det, det är lika brett som Eiffeltornet är högt. Det påminner lite om när man är nykär, trots att man är trött och har blåmärken över hela kroppen så är man starkast i världen.

Det här är ett par av anledningarna till varför jag älskar musik. Jag försöker att inte använda ordet 'älskar' alltför mycket, men jag älskar verkligen musik. Det finns ingen motsvarighet till det. Eller finns det? Har ni någonting som ni värderar så högt, av någon anledning? Kanske böcker, vänner, filmer, kläder, poesi, fotografier...? Jag vill veta om det finns något mer som kan ge en de här känslorna. Eller något som kan ge en andra känslor som inte finns någonstans. Jag vill känna allt.