Balklänningar




Igår var jag i Malmö med mamma, och eftersom hon påpekar att jag borde titta efter balklänningar till studentbalen redan nu så gjorde jag det. Den övre var anledningen till att jag gick in i affären över huvud taget, då den hängde i fönstret, och jag blev lite kär i den. Jag brukar inte tycka om sjöjungfrumodellen, men den här var ju bara helt fantastisk. Den undre, i sin tur, drog kassörskan fram åt mig när jag provade den första. Hon visade upp den med orden: "den här är skiiiiitsnygg!" och eftersom även mamma höll med om det så provade jag den. Visst är den vacker, men det är inte riktigt min stil. Jag köpte hur som helst ingen av dem, men nu vet jag i alla fall var de finns och att de finns. Det här tål att funderas på.

Girl, interrupted


ph; girlsonfilmblog.blogspot.com


ph; thecheckoutgirl.net


ph; imgoingnuts.blogg.se

The aftermath is secondary



Tribute till mode



ph; christeric

Jag följer en enda modeblogg. Den heter Christeric, och tjejen som driver den är så galet ball. Bara det faktum att hon ens kan gå i de där skorna gör den värd att följa. Okej, kanske inte, men kolla kläderna. Jag blir lite kär. Men face the facts, även om jag skulle få tag i kläderna som hon har och dessutom ha råd med dem (många av dem kommer från UNIF, och går därmed att hitta på nätet), så skulle jag inte riktigt kunna gå omkring i det. Inte i Växjö. Jag är nämligen inte van vid att folk vänder sig om efter mig på stan.

Hursomhelst, en kul grej med min vardag är att jag fortfarande traskar runt i mina dr. Martens (som jag gjort sedan september) bland alla de på skolan som har converse eller sandaler. Det är lite komiskt, sådär. Men jag älskar mina docs och kommer ha dem så länge mina fötter inte kokas till döds.

Summer 2011 - bring it on!


ph; weheartit

Lite bad, lite svenskt sommarregn, lite nätter under stjärnhimlen med någon jag tycker om, lite skrik och dans på festival, lite retsam lek på stranden med en fin pojke, lite promenader längs trånga gränder och lite rosa drinkar på Mallorca hade inte varit helt fel. Jag tror inte heller att det är alldeles för mycket begärt. Det kommer säkert bli en bra sommar, det här. Jag känner det på mig, överallt, i hela kroppen, varenda liten jävla kappilär. Imorgon har jag min sista ynka lektion som säkert inte ens är en lektion, och sedan - sommarlov. Som jag har längtat. Ända sedan påsklovet har jag räknat veckor och dagar. Nu är det så nära att jag nästan kan sträcka ut fingrarna och snudda vid det.

Oh, happy day!


ph; mbstyle

Jag blev himla inspirerad när jag hittade de här bilderna (och en del andra från samma blogg). Hallå - jag vill också göra smycken av cernitlera! Så jag fick ett infall och ringde mamma och bad henne köpa hem lite, och idag kom hon hem med en liten kartong med olika färger i. Vi får la se hur det går - men kul ska det bli! Dock har jag ingenting att hänga grejerna i ännu, men en tur till panduro fixar säkert det problemet!

Förresten, min dag har varit så fruktansvärt underbar (älskar motsägelsefulla förstärkningsord). Jag hade två betygssamtal som båda överraskade mig positivt, jag har haft ett galet flyt vad gäller mitt projektarbete och dessutom så hade jag sista redovisningen för terminen idag! Lovely. Det som drog ned den här dagen var dock att både på bussen till skolan och från skolan hade jag sällskap av dagisbarn. Dessutom var jag avskyvärt och olagligt trött. Men nu är jag pigg och pepp igen, för min eftermiddag har blivit så perfekt!

Nu ska jag äta kladdkaka, sen leka med cernitlera och efter det se på House. Toppa det!


Redheads have more fun



Jag har, av och till, sedan början på högstadiet velat ha knallrött hår. Bilder som den här får mig inte direkt att ändra mig. Shit, vad snyggt det är! Jag gillar också det oreangea underhåret - det får håret att se ut som eld nästan. Till hösten får jag tänka mer på det här (att färga håret rött innan sommarlovet skulle vara vansinne). Då har jag förhoppningsvis också lite mer hår att färga - och lite mer pengar att färga det för...

Just the place to bury a pot of gold.




Igårkväll förlorade jag mig i den finaste TV-serien jag någonsin sett. Den är väldigt engelsk och nostalgisk. Jag fick den av min lärare när jag slutade nian och har inte sett den på ett tag, men igår såg jag den i filmhyllan och kände plötsligt att jag ville se den. Jag hade glömt hur bra den är. Brideshead Revisited heter den i alla fall. Den finns som film också, men den har jag inte sett. Slår dock vad om att serien är bättre.

I've had the time of my life, now give me a bad romance



Det här är Lady Gaga... Eller jag menar; det här är min kompis Johanna! Idag har vi klippt och klistrat och fått ihop en fin liten film på tyska. Vi tyskifierade (det är visst ett ord...) Bad Romance, Dirty Dancing, House och James Bond - och det blev svinbra om jag får säga det själv. Om inte annat har vi haft fruktansvärt kul när vi har gjort det. KLICKA HÄR och njut. Eller tänk: "gjorde de verkligen det där OFFENTLIGT?!" (ja!), "herregud, inser de inte hur pinsamma de är?!" (nej!) eller "jäklar vilken självdisans!". Vi tänkte allt det där, skrattade som tusan, high-five'ade för vår awesomeness och åt våfflor. Jäklar, vilken bra dag!

I'm just a holy fool



"I learned love is like a brick, you can
build a house or sink a dead body
."

"I wanna love you,
but something's pulling me away from you
."


(9) Walking in a winter wonderland



Ungefär klockan tolv idag var jag ute på en liten promenad för att fotografera snön. Det var himla fint ute, men tyvärr fastnade det inte så bra på bild (det är svårt att ta bra bilder med tumvantar). Jag tog kanske sju bilder, raderade fyra och hade därmed tre kvar. Av dem åkte bara en upp här. Så kan det gå om man är kräsen.

Hursomhelst så ska jag lägga upp en fantastisk låttext här idag. Bandet som har gjort låten heter Of Montreal och låten heter The Past is a Grotesque Animal. Första gången jag läste texten var på min vän Marias blogg, och jag blev helt blown away. Jag hoppas att ni också tycker att den är så fantastisk som jag tycker.

The past is a grotesque animal
and in it's eyes you see
how completely wrong
you can be,
how completely wrong you can be.
The sun is out it melts the snow that fell
yesterday,
makes you wonder
why it bothered.

I fell in love with the first cute girl that I met
who could appreciate George Bataille.

It's so embarrassing to need someone like I do you.
How can I explain?
I need you here
and not here too.
How can I explain?
I need you here
and not here too!

I'm flunking out,
I'm flunking out,
I'm gone
I'm just gone -
but at least I author my own disaster.

I'm just not available
things could be different
but they're not!
Things could be different, but they're not.
The mousy girl screams: violence, violence!
The mousy girl screams: violence, violence!
She gets hysterical.
'Cause they're both so mean
and it's my favorite scene -
but the cruelty's so predictable,
makes you sad.

Though our love project has so much potential
but it's like we weren't made for this world.
Though I wouldn't really want to meet someone
who was.

Do I have to scream in your face?
Throw it all in my face -
I don't care.
Let's just have some fun!
Let's tear this shit apart.
Let's tear the fucking house apart.
Let's tear our fucking
bodies
apart.
Let's just have some fun

And nothing can defeat you,
no death,
no ugly world.
You've lived so brightly,
you've altered everything.

But even Apocalypse is fleeting.
There's no death, no ugly world.
Sometimes I wonder
if you're mythologizing me
like I do you.
Mythologizing
me
like
I
do
you.
We want our film to be beautiful - not realistic.

And you can betray me.
You can,
you can betray me.
Teach me something wonderful.
Crown my head, crowd my head,
with your lilting effects.
Project your fears onto me,
I need to view them.
See, there's nothing to them.
I promise you -
there's nothing to them.
I'm so touched by your goodness!
You make me feel so criminal.
How can you keep it together?
I'm all,
all unraveled.
But you know -
no matter where we are
we're always touching
by underground wires.

Most nights we've raided the same kingdoms.
And none of our secrets are physical,
non of our secrets
aree physical
now.

(6) Her fog, her amphetamine and her pearls



Förlåt då, jag vet att det var meningen att jag bara skulle välja en person att byta liv med för en dag, men det var för svårt. Det fick bli två stycken: Edie Sedgwick och Twiggy. De har en hel del saker gemensamt, men de är också ganska olika.
   Edie blev känd framförallt genom skådespeleri och hon samarbetade mycket med Andy Warhol (!). Det finns rykten om att hon har varit tillsammans med både Bob Dylan och Lou Reed (!) och hon har blivit it-girl of the year i Vouge år 1965. Jag vet inte om jag verkligen behöver motivera till varför jag valde henne... Men om jag ska göra det; hon levde på 60-talet, var tillsammans med Bob & Lou och samarbetade en hel del med en av de ballaste konstnärerna ever. Anledningen till att det inte blev hon helt klockrent var hennes destruktiva sida. Hon blev 32 år gammal, hade ätstörningar genom hela livet och använde en hel del droger - vilket hon dog av. Så på det sättet är det kanske inte jättekul att vara henne, man skulle ju må psykiskt dåligt HELA tiden.
   Twiggy däremot, hon lever ju fortfarande, och det är ju trevligt att hon har ett såpass hälsosamt liv! Hon slog igenom som fotomodell, men jobbade även en del som skådespelerska. Ett stort plus är ju att hon var med på omslaget till en av Bowies skivor. Jag menar, hur coolt är inte det? Det negativa med att vara henne är väl att jag troligen inte skulle få uppleva 60-talet utan istället få byta liv med henne som hon är nu (d.v.s. sitta som jury i Top Model), vilket jag inte vill.
   Båda levde alltså på 60-talet, båda har blivit stilikoner, båda skapade ett nytt idéal. Så det är ett tufft val.


(5) Guess I'm in love with the fucked up kid




Jag har sett många bra filmer, men det är få som jag verkligen fastnat för. The Tracey Fragments är dock en av de väldigt få filmer som jag har köpt av den enkla anledningen att jag tyckte den var bra (jag hyr alltid filmer innan jag köper dem). Hela filmen är som små minnesfragment som först i slutet får ett sammanhang för den som ser filmen. Det är, som ni ser ovan, en massa små bilder över hela skärmen. Det är en väldigt orginell och konstnärlig film, och dessutom har den en hel del andra plus. Som fantastiska Ellen Page i huvudrollen, handlingen som är så brutal, ärlig och sorglig, dialogen som hela tiden är djup och fokuserad, soundtracket (mest Broken Social Scene) och dessutom alla de där citaten som jag älskar. Citaten som beskriver situationen som olycklig tonåring väldigt väldigt bra. Jag kunde inte välja bara ett, så ni får fyra:
"Birds and bees and bugs... They all die after they've fucked."
"How can beauty burn everything away so that everyone, even me, disappears?"
"One day you meet this boy. He burnes holes in your skin with his lips. It hurts when you look at him, and it hurts when you don't. And it feels like someone's cut you with a jagged piece of glass."
"Look, this is not some kind of sad abuse-story, I don't cry for spilled milk. I don't even drink milk, because I'm lactosintolerant!"

Dedicated to love. The good, the bad and the unknown.







I'm gonna love you like I'm indestructible



Igår skrev jag att jag skulle se en film
och dissa Idol. Så blev det inte. Tusan med. Mina föräldrar ville se på Sveriges största musiktävling, och då kan jag ju inte säga att de inte får det. Jag försökte, men nej.
   Lite tur var det väl dock att jag satt där framför TV'n och tittade på det där kommersilla musikprogrammet, för då fick jag se Jay Smith göra Madonnas låt Like A Prayer, ett helt fantastiskt framträdande som inspirerade mig till att sätta mig framför pianot idag. Jag satte mig och skrev en låt, bara sådär. Det har aldrig hänt förut. Jag tänkte lägga upp texten, om ni är intresserade. Dock är den inte så väldigt bra att bara läsa, den är ju skriven samtidigt som en melodi, så varken melodin eller texten är komplett utan den andra. Bara så ni vet.

You are not the kind of guy
I should give my soul to.
You are not the kind of guy
who knows how to handle life.

You always drag me down
through the roads I don't want to walk.
You have your problems -
which I can help you solve.

I can't help you if you take
ten pills a day,
and I can't take responsability
of your actions.

But I can promise
I will try
to help you.

You are the kind of guy
I will give my soul to.

If you knew my story word for word, had all of my history, would you come along with someone like me?

Christine i slutet av 2010:


Christine i slutet av 2009:


Christine i slutet av 2008:


Christine i slutet av 2007:


Av bilderna att döma verkar det som
att jag blivit fett mycket mer emo sedan 2007. Det har jag inte, promise. Jag var emo redan då. Haha, skämt åsido. Jag har bara mina dagar, och det hade jag då med, jag hade bara brist på egobilder från november 2010. Dock har jag alltid varit en grubblare, redan när jag var 5 - 6 år satt jag på muren vid vår gamla sommarstuga och dinglade med benen när jag "filoferade". Mycket charmig var jag, redan då (höhö).
   Förresten, ser jag inte väldigt liten ut där på sista bilden, 2007? Jag gick faktiskt i sjuan då, alltså var jag 13 år gammal. Jag ser mycket yngre ut! Eller är det bara jag som tycker det? Hela den där fejk-snygg-grejen som kom när jag upptäckte att det finns något som heter smink gör att jag ser yngre ut. Tycker jag.
   Håret är ju någonting som förändrats en del. Från och med hösten 2009 framförallt. Då åkte det av bit för bit och 2010 är det dessutom färgat svart. Vad gillar ni mest? Det långa håret eller det korta?

Snart ska jag sätta mig i en fåtölj och få min timme TV-tittande i veckan avklarad framför House. Det blir fint.

Paparazzi.








Min vän Ida kom ju på besök igår, och då kände jag ett tvång att dokumentera det (eller något?), haha. Jag ställde henne framför kameran med en fotoduk bakom sig och sa åt henne att posera lite. Några av de bilder som blev bra ser ni här ovan (det blev även en hel del dåliga bilder då vi båda skrattade väldigt mycket under tiden). Hon är inte van att modella (inte jag heller) så var snälla när ni kommenterar bilderna!
   Förutom att tönta oss framför kameran lyssnade vi på musik, pratade, kollade parodier på kända låtar på youtube, åt pumpapaj och planerade att ses på jullovet. Helfint.

White winter hymnal


En av mina favoritbilder från oktober.

Vad vill du veta om mig? Fråga bara, jag berättar vad som helst!

Jag vet att ni inte direkt tycker det är skitkul med listor, så jag slänger upp en som ni inte orkar läsa igenom! Yay! Eloge till er ifall ni faktiskt gör det - och dubbel eloge till de som kommenterar (höhö)! Ifall ni fortfarande undrar något - fråga på (vi kör frågestund i bakvänd ordning alltså, svaren först - frågorna sen!).

BRUKAR DU:
Titta på dig själv i spegeln: Faktiskt inte! :)
Gnälla: Det beror på hur jag mår. Men jag kan absolut vara en riktig gnällspik.
Skrika: Nej, däremot är min röstvolym ofta relativt hög som den är.. Hehe.
Sova: Ja, typ varje natt? Däremot sover jag ofta för få timmar.
Vilja dö: Nej.
Drömma mardrömmar: Nej, men när jag gör det är de riktigt obehagliga!
Drömma sexdrömmar: Nej.
Ta droger: BIG NO-NO!
Försöka vara annorlunda: Jag behöver inte försöka..
Klä dig i svart: Nästan aldrig helsvart, men väldigt ofta svart och någonting annat.


Gå till kyrkan: Nej.
Gå i skolan: Ja.
Röka: Nej.
Hata folk: NEJ! Människan föddes för att älska. Jag tycker inte om hat.

VEM:

Vill du döda: Ingen, någonsin. Ingen förtjänar att dö. 
Vill du slå: Människan föddes för att älska, sa jag ju. Jag vill inte slå någon.
Kysste dig sist: Det ni!
Vill du kittla: Äh, ingen?
Kramade du sist: Minns inte.. Carro?
Vill du prata med: Ida, helst flera timmer i sträck.


Vill du vara som: John Lennon kanske..?
Vill du bli galet full med: Johanna! Haha.
Gjorde dig riktigt glad senast: Ida (när det visade sig att vi visst hinner ses på höstlovet).
Är vackrast på jorden: Men shit, det finns ju så många vackra människor! Pass!

HAR DU:
För många vänner:
Vänner kan man inte ha för många av!
Förföljelsemani: Hahaha, nej!
Tvångstankar: Nej, jag är skonad från det :)
Någon annan psykisk sjukdom: Inte vad jag är medveten om!
Någon fysisk sjukdom: Räknas förkylning?
Färgat håret: Jajjemän, för tillfället är det väldigt onaturligt svart.


Brutit några ben: Faktiskt inte! (Varken i benen eller i armarna, höhö)
Några piercings: Nope, planerar inte att skaffa heller.
Bra självförtroende: Ja!
Köpt kondomer: Nej, fått däremot!

TROR DU:
Att du kommer bli något: Haha, vadå? Jag är ju redan något?
På Gud: Inte riktigt, va.
På rymdvarelser: Med tanke på hur många planeter det finns där ute i universum så vore det otroligt konstigt om det inte fanns några, ärligt talat.

Sämst redigerat - jag vet.

Att fiskar kan tänka: Jag är fisk och jag tänker! Skämt åsido - ja, det tror jag. Bara för att de inte tänker som oss betyder inte att de inte tänker.

Like a dump for broken dreams



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0